Jag lever, i fel och brister lever jag mitt liv.
I stormens öga, mitt ibland alla ”andra chanser”, fortsätter jag outtröttligt framåt.

Jag hukar, undviker, duckar mot mörkrets riktade slag och uppercuts.

Tar öppet emot straffen livet ger mig, möter dom motgångar jag förtjänat, men hur bemöter man den man på riktigt är, hur och var finner man sätten att inte förminska och döma sig själv?

Sätten jag straffar mig själv på, pikarna jag riktar mot mig själv, dom återkommande piskrappen mot min nakna kropp.

All kärlek!