Du säger ”gå bort” och din blick blir både bestämd och lite kall, men du vet…

Du vet att de orden och den blicken limmar fast mig vid din sida.

Ja, jag känner din kontur och din mitt. Och jag är här för att betrakta allt nytt du vill mig visa.

Och nog vet jag att du vill mig visa att du klarar dig, och är redo för vad än dig möter. Du vill visa, att du är.

Ja, jag ser dig min rara. Att du är.

Jag blir kvar.