Omfamnas du min vän som jag
av ro och stillhet nära
oss väntar ju var dag
frågan av de kära

Fylls du min vän som jag
av strandskatans bo på stenen
oss fattas tiden var dag
den fastnar alltjämt på vägen

Tror du min vän som jag
att sjöns diamanter visar
oss varför vi ändå var dag
framåt med tilltro ilar