I

Saknar stenarna

och skogen med mjuka mossor

saknar dina berättelser

från de heliga kvinnornas land

och från vandringarna

längs mörka stigar

med vatten från sjön

i målade lerkrus.

II

Saknar dig

för eldens skull

den i ditt hjärta

den som är hoppet

om att en gång

släppa taget

och gå, bara gå,

barfota mot horisonten.

III

Saknar din röst

saknar din doft

saknar sagorna

vi flätat tillsammans

under trädens skugga

och vid köksbordets rykande te

och saknar drömmen

om att en gång

också få se upp mot himlen

när natten fallit på

se upp mot evighetslandet

tillsammans med dig

för att se stjärnor

och vara varandras

ljus och närhet

i skogen med hemligt namn