1030.FÖR DET HÄR MÖTTE...

FÖRSTA DELEN.

"Medan MÅNEN sov körde
en Marsiansk asteroid
in i Solens tak.",tyst nynnande
gick hon fram till fönstret.

I sina händer höll hon en kopp
kaffe.Efter att ha svalt sista kaffeklunken
rynkade hon på pannan.Idag var
kaffesmaken liksom en väderprognos
till helgen.Hon lämnade koppen på
fönstretbrädan och vände sig mot
ytterdörren.

Hon gick ut i trapphuset.
Idag behövde jag en torr dag,men
morgonhimlen täcktes redan av moln.
Vinden blåste.Började lukta regn.
Fuktig luft blandades med pollen
och damm.
"Det samma med livet som blommar
som en pion och plöstligt försvinner
dess färger in i skuggan.",slåg en tanke henne.

Hennes ögonblick gled över trädgården
och sedan utanför.Lugn...och tyst...
Sommarstugesamhället sover ut till kvällen.
Stående på trappan slickade hon de första
regndropparna från sina läppar.
"Ska man gå?",frågade hon sig själv
och svarade direkt,"Jaa,av två
stackars droppar smälter jag ej!"

Och hon gick så som ibland torftigt
regn rör sig...Vart? ...Regn frågar
icke.För det spelar ingen roll.
Därför frustade hon "Åsch!"åt sin
fråga.

Stötande självkänsla ryskade på sig.
"Om det inte spelar någon roll
för dig,så spelar det absolut
ingen roll för andra."

"Låt det bli så som det är!",
avvärjde envishet på en gång.

"För att ej upphetsa er,föredrar
jag att inte ge respons!Ja,
k a n s k e är det så."
Men nattens tanke slank ut till
ljus liksom mus från källaren!

"För det här mötet...
har du...tänt ljus
som ej brunnit ut."

Och uppdykande missnöje
drev henne att gå...

f.f psr,tbc