Det är inte alla som vet att jag har en religiös dimension till min personlighet, som ung vuxen var jag inbiten och benhård ateist. Hushjältarna hette Hitchens, Dawkins, Harris och Kirk. Men jag har på senare år kommit att anamma mina föräldrars tro i viss mån. Det är ett komplicerat förhållande jag har med Gud, det måste sägas. Jag räds ibland att tala om det, gör mig generad. Detta är nog den svåraste texten att dela hittills. Under perioder ligger tron helt i det fördolda under ångest och smärta. Igår valde jag efter viss tvekan att följa med mina släktingar till Ralingsås på väckelsemöte. Jag har varit i liknande sammanhang någon enstaka gång tidigare men visste vad det handlade om. Måste säga att jag är glad att jag följde med, det är en så trygg och inbjudande miljö. När talaren närmade sig slutet av predikan blev det förbön framme vid podiet och jag blev uppmanad att delta. Det gjorde jag också, jag mottog handpåläggning av en indisk pastor. Mycket stark och gudsnära upplevelse, jag blev helt tung i kroppen och knäna vek sig när pastorn förde mig bakåt. Många tycker säkert att det är lite knäppt, det har jag själv gjort i många år men det är något härligt att få uppleva. Jag hade ont i fötterna när jag klev fram men smärtan vek hädan och jag kände mig myck-et bättre i kroppen väl framme vid podiet. Det är något särskilt med lovsång i stora skaror, man rycks med. Lyckades även köpa på mig två böcker, farsans vana trogen. Jag låter min religiösa sida tala för ett ögonblick, den som är nära ibland, långt bort under stundom:


Tack Jesus för att jag tog modet till mig och följde med till Ralingsås. Tack för din styrka i min rygg. Tack för mina släktingar som står vid min sida i ur och skur, inte viker av där andra hade gett upp för länge sedan. Tack gode Gud för att du är med mig i stormen och står redo att hjälpa mig. Gör mig frimodig i min tro och öppen för din utsträckta hand. Lär mig att vandra i och med Kristus. Låt mig inte hänfalla och glömma bort dig. Jag skall över till den andra sidan! Det ska inte sluta på det här sättet, det skall bli bättre. Du är alltid med i båten, låt ditt lugn smitta av sig på mig. Tack käre Fader för förbönen jag mottog, tack för den broder i Kristus som lade sina händer på mig i bön och åkallan. Tack för att du lät smärtan i mina fötter vika åt sidan och kasta mig in i bön. Käre himmelske Fader, gör mig stark i ande och själ, stark att stå på egna ben och fullborda mitt syfte. Styrk mig i mitt kall att skriva, hjälp mig att utveckla det, komma i kontakt med rätt personer, framhärda. Ja, snart är jag redo att ta del av livet på allvar. Gör mig ståndaktig, beredd, klarsynt och klok men framför allt, låt mig dricka ur källan som viger i gudomligt lugn. Tack. Amen.

Detta är på inget vis en slutstation av något slag, ångestens ande är fortfarande högst närvarande i mitt liv, flera kärnfrågor står kvar där de står och roten till min psykiska ohälsa förblir mer eller mindre okänd. Men Guds närvaro lindrar, får mig att känna mig lite mindre ensam. Styrker tanken om att det finns en plan för mitt liv, om än höljd i dunkel.

Idag är första dagen jag volontärarbetat på Erikshjälpen. Jag kan inte säga att ångesten var borta för det var den inte, jag kände mig liten och obetydlig. Bävade lite inför mina nyblivna kollegor. Tänk om ångesten syns på utsidan, tänk om de inte tycker om mig osv. Jag fick förmånen att sortera och plocka böcker, passar ju utmärkt för mig. Det var lite knepigt att konstatera vilken genre man höll i sin hand ibland men det gick att lösa. Man fick höfta lite med priserna men jag tror det blir bra. Jag är tacksam för chansen jag fått och hoppas innerligt att det skall vara en del i början på mitt nya liv.

Missmodiga tankar maler i mig på kvällen. Hopplöshetens fästning står stadigt, det är storm i mitt inre. Det är samma existentiella teman som många gånger tidigare, jag kan inte det och det, jag har inte bildat familj än, jag är chanslös. Usch vad enformigt, samma dravel dag ut och dag in. Jag kän-ner mig underlägsen nästan varje människa jag träffar, det är tungt ok att bära. Hur lagar man en trasig självkänsla? Hur bygger jag min självbild? Frågor som kvarstår. Lyssnar på Hooja för att höra något roligt, skiftar från worship, Bethel music har gått varmt senaste dagarna.