Den senaste tiden har jag varit upptagen med att söka mig utåt i världen, träffa nya människor, delta i bön eller bara vara ute på stan. Det skall erkännas att skrivandet de senaste dagarna hamnat lite i skymundan men jag vill vara ihärdig och arbeta på med dagboken även de dagar jag inte brinner för uppgiften. Jag inleder inte helt oväntat med ett bibelord jag läste idag:

Matteusevangeliet 6:33:

Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Det är ett enormt och fantastiskt löfte som utlovas här, sök Guds rike och hans rättfärdighet och resten kommer på köpet. Jag ber till Gud att jag vill söka hans rike och rättfärdighet men jag är inte helt på det klara med hur denna process skall gå till. Kanske kan någon som är mer bevandrad i Bibeln hjälpa mig här? Jag fortsätter att försöka leva i ständig bön och åkallan, en parafras av Paulus. Ständigt tacka Herren. Det kan låta jobbigt och enformigt men det är det faktiskt inte, det är en väldigt befriande känsla att tacka för allt det goda i livet, att tacka för livet självt. Det jag en gång hatade har blivit min dyrbaraste ägodel, mitt andetag, mitt hjärtslag. Näst efter Jesu kärlek är mitt eget liv det dyrbaraste jag äger. Så var det inte för en månad sedan. Allt det man tidigare tagit för givet kan man nu frimodigt och glatt säga tack för som de gåvor de faktiskt är. Bara en så enkel sak som att jag har kläder och tillgång till tvättmaskin så att jag alltid kan vara hel och ren när jag möter världen.

Lyssna på din intitution, den där inre lilla rösten som ständigt följer dig. Kanske har du på olika sätt skadats på din vandring genom livet så att den där rösten har tystnat. Men den finns där, tro mig, jag hör den igen och den är mig till hjälp när jag inte vet vad jag ska göra härnäst. Den korrigerar mina steg när jag trampar snett. Jag tror och hoppas att det är den helige Ande, vår hjälpare, som nu är närvarande i mitt liv. Jag vill inte ta mitt goda mående för givet, det kommer säkert svåra dagar även framöver men jag har en gudomlig auktoritet att vända mig till, ett fadershjärta att dela all min smärta med, det är stort.