Det är de olösta konflikterna
man bär inom sig med en
vaktstyrka,som kommer in
i borggården,går runt,runt.

Och blir avlöst av en annan
vaktstyrka. Så fortsätter det
hela tiden,hela tiden,med
de olöst låsta konflikterna

Fångna i sig själva,tills en
dag kommer förhoppnings
-vis med förlåtelse.

Och silvertärnan far över en
bland susande vass där man
sitter vid bryggkanten i den
näst intill stilla spegelblanka
aftonen

Med tillvarons insikt
fladdrande innanför
förlåtelsens lyktsken

Och känner- Jaa det är dags,
dags att dra vidare. ..

Till en ny morgondags
befriande Soluppgång.