Om jag blundar nu
Kanske jag kan inbilla mig
Att det är du som ligger på kudden
Bredvid mig.
Att det är du som
Lutar dig in mot min axel.
Att det är du som kryper närmare
Rör dig efter mitt rörelsemönster
under täcket.

Men det är omöjligt
för hon doftar inte som du.
Hon svamlar inte i sömnen
Som du.
Hon rycker inte till då och då
precis innan hon håller på att somna.
Hennes hand är inte din medvetna hand.
Hon suckar inte som du.
Hennes hud känns inte som din
Hennes armar har inte samma spänst.
Hennes hår är inte ditt.
Hennes ryggtavla är inte din
att måla mina andetag med

Och jag gråter, stirrandes upp i taket.
Jag inser att det här är inte jag
Att nån annans kroppsvikt

Inte kan läka min tyngd i bröstet.

Vissa förespråkar rebound
Men det är inte synonymt med mig
Och jag gråter för att
jag ville bara kunna sova
Med en famn närvarande
Men jag känner det här är
Inget drömscenario

Jag ligger bredvid nån i mörkret
Som tröstar mig och stönar om
jag så bara rör mig för att hitta
sömnen, inget annat.
Inget händer
Min kropp omfamnas av kramar
Och inga cylindrar i mig går igång

Jag kan inte inbilla mig.
Jag inser att jag inte är där än.
Jag är inte över min smärttröskel.
Jag lider fortfarande i det tysta.
Jag vill hålla allt det fina ömt.
Inte att nån ska röra bort mig
Från allt det vi delat.

Jag inser att
Min kropp känner till din även i mörkret.

Att hjärtat styr mitt muskelminne
att hjärtat är kroppens största muskel.
Så här ligger jag och stirrar upp i taket
Så medveten om min inre styrka
mina svagheter och min apati

Men jag vet inte än vad mitt hjärta tar
i bänkpress