Så oerhört stilla föll där
en himmelsk glöd
det skapades en aura
runt vår jord
just där under månens
rosa skimmer
då när jag viskade
mina falska kärleksord

och jag höll dig
så hårt och nära
när jag kysste
dig på kinden
jag såg ditt så helt
underbara leende
då när vår kärlek
för alltid spreds för vinden

detta som då var
vår alldeles egen sommar
men jag bara vände om
och gick
för jag stod där med
min livslögn
och det var bara en känsla
som jag fick

ja visst jag var nog
en riktig idiot
för det fanns alltid
något annat
något som alltid lockade
mig bort
vilket jag nu sedan länge
har förbannat

och nej jag sa aldrig
ett farväl
då när mitt ego
var förstorat
men där i mitt minne
finns du kvar
och jag kan först nu se
vad jag förlorat

ja så sent skall syndaren
alltid vakna
men han har ändå skapat
sin historia
han som endast levde
sitt liv för ruset
och han som sedan länge
förlorat sin gloria

Copyright © AndLou