Ja jag står ensam här
på alla strändernas strand
och jag bär en hoppets blomma
i min så kalla hand
med stjälken jag skriver
mina allra vackraste kärleksord
där i havsstrandens
så regnvåta sand

för det finns en regel att livet
det går upp och går ner
men att alla dalar de kan bli
allt för många
det händer att jag 
för min egen framtiden då ber
och att just hoppet blir allt
jag vill fånga

där i min strävan mot ljuset
kanske ändå framtiden finns
och det är denna tanke
som nu förgyller mitt mod
för där i drömmen jag gömt
allt det goda jag minns
som skall ge mig en nyckel
till kärlekens kod

för jag vill vandra mot mitt mål
med självklara steg
dit där jag då kan hitta
mina saknade svar
där heller ingen
kan kalla mig ytlig och dryg
för hoppet på kärleken
är allt jag har kvar

Copyright © AndLou