Genom balkongdörren hör jag hundskall
grannen skriker hundens namn LUKAS!!
LUKAS LUKAS LUKAS LUKAS LUKAS


det är Lukas' dagliga kamp med matte
och allt runtomkring


folk tror de kan nåt
de tror de kan nåt för att de ägt hund i flera år
medan hundarna nervöst gnager av sig pälsen
och går sönder inuti av stress vid minsta förändring

de tål inget

och allt händer hela tiden
medan Lukas' namn ekar mellan väggarna
och hunden ovanför ylar i sin ensamhet

ännu ett vedträ läggs till den dagliga eldsvådan


och ingen vet längre nåt om tystnaden på landet
om det becksvarta nattmörkret
var är lugnet som infinner sig när människan
inte tafsat på allt?
en värld där hundar inte överstimuleras hela tiden?

vi bor inte längre vid det vilda
för vi löper i hamsterhjulen med Lukas vid vår sida

staden kryllar av plåtlådehundar utan flock
och hunden ovanför ylar i sin ensamhet


Fan, Lukas...
du borde va nån annanstans.