NOVELL

"Slummer som gummistövlar
är så svårsmälta...Men
är det så?"

Känsloladdad nattröra övergick
till förtret.Dess eftersmak skvalpade
över till bedrövelse,och den skyndade
att flitigt riva upp själssårbarheten.
Från dessa nervalstringgar brummade
hjärnan som ett pannrum.

Hon bromsade sig och knackade på
tinningarna med fingrarna.
"Koka ej över!"
Ansiktet flammade så att hon kastade
huvudet bakåt för att kyla av det.
Men solstrålar trängde sig genom
duggregnet.

"Åh!Idag icke passande dag,icke heller
vädret passande.Men upprivenhet kräver
vädra ut sig eller blöta själen så,att
allt omkring skulle vara helt okänt.Då
i teleskopet glöms jag ej och i kikaren
ska jag inte heller bli vilsen.Och bakom
stängda ögonlock får jag kanske kika
klarare på vaksamma sjärnor."

Hon vände sig.Sommaren är slut men grannar
dök ej upp.Där på snedden en villa är såld,
här är hus tomma...Mina fönster är tysta.
Alla sover än.

Nåväl,nattens nyanser lyser så smått
igenom,trots att halsstarrighet förkastar
rim och reson,medan försiktighet vill undvika
upplösning.
Var skall jag sätta punkt ...

Medan hon funderade valde benen
skogsstigen...f.f psr,tbc...