... men ju mer du får
desto mer jag ser
att du inte någonsin
kommer att bli nöjd
med det jag har att ge ...

Att jag gav dig
allt du önskade av mig
var för att jag älskade dig
och trodde på känslan inom
som berättade om
att du högst sannolikt
älskade också mig ...

Men med tiden
stördes sinnesfriden
allt mer ...

Ty när det jag dig gav
av kärlek och fri vilja
allt mer kom att bli 
till ett absolut krav
från dig
för att det skulle förbli
du och jag i form av
ett fortsatt vi ...

... Då började jag
alltmer känna inom mig
hur varje önskan från dig
släckte bit för bit
av all den kärlek
jag en gång känt för dig ...

När jag sedan en dag
kom till insikt om
att det du älskade 
var att jag älskade dig
och det jag dig gav ...

... men att den du älskade
i grunden inte var jag ...

Då var det inte svårt för mig
att bestämma mig för
det oundvikliga beslutet
att välja att lämna dig ...

... till historien 
bakom mig ...

För detta beslut
kommer du nog inte någonsin
att ens överväga att förlåta mig ...

Något jag dock ej
har så svårt för
när det kommer till 
att förlåta dig
för att du hatar mig
för att jag inte valde
att stanna kvar
och låta mig 
fortsätta förbrukas av dig ...

Du vare sig är
eller ens någonsin var
i närheten av 
att vara värd någon som mig ...

Nu återstår dock det väsentligaste
- Att finna ut hur jag 
ska kunna förlåta mig själv
för att jag lät dig göra
allt det du gjort och så fortjämt gör mot mig ...

_____________________________________

I juli 2013 när detta flöde tillkom och publicerades här
var följande ingress  överst på sidan.
Nu flyttar jag ner den som eftertext ...
//Sorgbearbetning av ett i egentligen avslutat kapitel i mitt liv
men som likväl ännu lever aktivt kvar på grund av
de bindningar som ännu en tid kommer att finnas
och som fortsätter minna om det som en gång var ...//