Du lutar dig
gängliga tårpil
sluter dig om dig själv

en gång var du ett spöke
nu en drömsekvens

självsprucken
öm och bräcklig

din blick svart av vemod
den bränns

jag vill äga dig
med värmen från min hand
se dig mjukna och hårdna

mörkret har lagt sig
helt nära

du gror
och jag är ihålig
otålig

eko mellan stumma väggar
kometsvans i bur

jag är så trasslig
ömmande skör
mot din varma hud