Hämnd och hat
och våld mot sin art
hur tänker man då
om arten ska gå
vidare på
den väg
som långt bort ska nå
och i framkant ska stå?
Man lär de att slå,
att stryk ska man få,
när de är små,
ja, hur tänker man då?

Att livet är kallt
utan mening framför allt
där lidandet styr
egoismen som syr
ett mörker fyllt utav plåga.

Med våld slår man bort
empatin som man fått
hatet man sått
hos barnet som stått
som bevittnat det brott
och som de själva utstått.

Är det så det ska bli,
på jorden som vi
tillsammans sliter och står i?

Om du slår mig
ska jag då slå dig?
Ska hämnden styra oss alla?
Ska vi tillsammans stå
i gräsets nivå
och slåss mot varandra
två och två?






Ett kärlekens frö
som aldrig ska dö
som alltid ska strö
med barnens lysande händer.
Nånstans där, kanske det vänder….