ja då var han äntligen och till slut framme just här

färden hit har ju varit minst sagt guppig
men nu står han då ändå här
han som inte ens kunde föreställa sig
hur det skulle vara att vakna upp fri från ångsten
eller att vakna upp som i varje fall imaginärt vuxen

han försöker att sluta sina ögon och njuta en stund
men fastnar åter vid att det är ett stort under
detta att just han tagit sig ända hit
men han kan aldrig släppa taget och minnena
och då framför allt inte de allt för frekventa… svarta

men är han nu då nu en lycklig människa
nej… han tillhör nog de nästan pinsamt sorgesamma
detta för att de märkliga vägar som han valt
har lämnat sina tydliga och märkbart djupa spår
såväl i hans samvete som i hans ofta o-sunda förnuft
så nu står han då här med större delen
av sin framtid bakom sig

visst… djupt där i sitt hjärta har han nog sökt efter lyckan
men hans själ den har ständigt strävat efter friheten
och han har haft så otroligt svårt att finna båda
i varje fall samtidigt

jo visst…han gör fortfarande sina tappra
men tafatta försök att förstå
för många vill ju bara förstå... det de själva tror på
men han föredrar att tro på det… som han själv förstår

 Copyright © AndLou