Återigen en morgon på resande fot
Jag har inget hem, jag har ingenstans
att bo!

Hela livet nedpackat i två slitna väskor
Stora delar av det borttappat
och det är smuts på mina skor!

För jag missbrukar förtroenden och droger

För jag lurar läkare och psykologer

För jag håller meningslösa monologer

För att kunna få nya recept och dölja såren

Såren i själen som är värre
än dom på kroppen

Ärren som är fulare än smärtan
på den absoluta toppen

Lika smutsig
inuti som den fulla askkoppen

Lika äcklig
som den sista vodkaflaska droppen

Det är i alla fall vad demonerna påstår
Och vad journalerna fastslår

Så jag släpper allt jag känner nu
och vänder blicken uppåt

Så jag knäpper mina händer nu
och börjar falla nedåt

På knä med en naken själ
söker jag någonting som MÅSTE finnas

Någonting utanför det här så kallade livet
för vem i hela friden ska jag vända mig till
om inte en högre makt?

Hur hade jag ens kunnat överleva
om jag inte vågat tror att gudar fanns?

Vem skulle annars skänkt mig
sin styrka och acceptans?

Vem hade gett mig chans efter chans efter chans?

Om inte gudar fanns

Jag har ingenstans att bo
men i din famn får jag vara hopplös skadad, smutsig och älskad

Du är villkorslös och du är äkta
Du ställer inga krav
hos dig är jag trygg
här kan jag växa

Utifrån ditt perspektiv kan jag just nu se
en liten strimma ljus som glimmar

Långt där borta i en avlägsen horisont
ser jag hur det lilla ljuset blir tydligare
och starkare

Varenda gång jag vänder mig om
framträder det mer och mer

Det är hoppets ljus jag ser
och det är påväg mot mig!
Jag ser även en framtid som närmar sig

Jag är inte längre på resande fot
Jag har hittat hem
jag har någonstans att bo

Jag bor i ljuset
av Guds villkorslösa kärlek