Kyliga vindar viner
på hjärtats djup

färgskiftningarna svepte förbi
hennes harpas strängar spelar falskt
tårarna rinner i månljuset

Ett gammalt leende som inte
bildats längre frusen i tid o rum

Där stod dörren öppen
melodin spelar
när framträdandet gjordes tydligt
ror igenom stormiga vindars hav

melodin hon bildade i någon annans
havsblå himmel där silver stjärnor lyser
de nätter då månen sjöng

var de bara en dröm av månstens färg…
i vindarna som svepte?
när sista gången var en vinternatt
när månen slocknande sjunger ensam
när hennes harpa inte längre spelade i nyans