Å! Ni så lättköpta, maktlösa och skändade,
infångade skabbade med olusten fastnade,
tömda på rättigheter; Nödtvunget trasade!

Ni…

Ni! Bortglömda kvar i ett slitet och skämt
Ni! Ögonslött dränkta i ständig kvicksand
Ni spårlöst lämnade vara handfallna,
ni smutsigt veka och ringa, lyss ett slag!

Länge nog har önskat letats nere hos oönskat
medan inbillningar vittjats tömda på glädjen
där falskt funnet tänkvärt kvälja otänkt tyckt
och ansträngt spillt kraft på ynkliga behoven

Blott misantroper klarar älska vad vår värld blivit
medan fråntagna och krossade löften har mortlats
ty ogräset självt har trängts i törst efter vårt blod,
omkring, och nere, på de smittade källornas plats

Och få vågar önska litet mer än duga till kräk…

Det är mig ändå bitande bittert att bryta
med det sönderslagna samhällets slagna
där lytta och yrande kräva Livet lytt vara

Näppeligen.