Kvällen och och mörkret omfamnade oss

Jag såg hennes silhuett i solnedgången 

Jag kände hennes doft och närvaro 

Vi satt länge tysta 

Jag samlade kraft.

Allt jag ville säga fanns där

Men orden var svåra att uttala, att formulera 

Och det svåraste av allt var att ingenting var självklart 

Till slut började jag att prata

Långsamt sjönk orden in 

Våra ögon möttes

Vår andning hördes

Det var äntligen sagt

Mer än 20 år tillsammans 

Hon gick och lade sig

Jag gick ut i trädgården 

Ett bultande hjärta slog  i min bröstkorg

I mina vener flödade en sorgsen smärta 

Det sista ljuset försvann i horisonten 
Med mörkret kom en känsla av frihet