I ett ögonblick av förtvivlans vibrerande ton.
En symfoni av gråtande stjärnor över himlavalvets suck

I skymundan bakom molnens dunkla minnen faller de
En lättande tyngd av allt som varit och kunde bli

Ner mot livets första andetag med dess slutliga sång
Tårarna av det förgångna från himlens tonlösa våg

Sista fallande droppen från fönstrets vassa karm
En reflektion i regniga färger av svalnande smärta

Sjunker som djupa pärlor ner i glömskans botten
Tills kärlekens ebb tar vid och du börjar andas igen

© Andreas H. Lind