Ibland kan Hemma
vara ett hemman,
så konkret
att det till slut
blir närmast
abstrakt,
en abstrakt
naturform
Ditt Hemma -
bara möjligt
att beskriva,
fånga
i tecknandet
av dess motsats,
dess skugga
Ditt Hemma,
din hembygd
i en bygd så gles,
så obebyggd,
obefolkad
att Land
till slut blev Jord
som blev Rymd,
ogenomträngligt tät
i sitt mörker,
stjärnlöst
Och medan
det rurala
blev djuralt,
naturalt,
universalt
och det mänskliga
glesnade,
växte, tätnade
tomrummen,
oländerna,
mellanrummen,
kilometer
efter kilometer,
mil efter mil,
dagar, veckor, år
efter år, ljusår
mellan
Dig och Dig
och i Dig
och Dig -
skiftningar,
så omärkliga,
rörelser -
himlakroppars,
jordakroppars -
så långsamma
- som hårs och naglars växt -
att de aldrig märktes,
bara fanns där
i dagningar och nattningar,
mörkningar och ljusningar,
varmningar och kallningar,
i ådringar
hos åldringar
och så, då
ur det osagda,
obrunna: ordbrand,
svedjebrinnande
ordskörd
Protuberanser,
Bokstävelsplasma,
Varde Ord!
Sju års färd genom alfabetet,
tuggande ordfradga,
du malåt dig mot
den hemliga utgången,
ljuset i råtthålet
eller bakom
klädkammarväggen
ett abstrakt Narnia...
Lys Sol Lys Tid, Lys!
Ljud, Lyss!
när vara är, ärer ljus, lysning,
lyster, lysord
ska ärvaras, varas nära,
ät eller äts, föd ur död liv ur tid,
döder lyser ur tider och länder,
drar ax ur ordländig terräng!
Sen: Tyst
igen, avsaxat,
kortslutning,
ordslutning,
De Sista Tio Åren
till slutet
tills Platsen,
Haukijärvi,
ditt Universum,
Allplatsen
du aldrig lämnade
slutligen
imploderade,
brann ner
till grunden
med dig
och alla dina
bokstäver,
gömda i madrassen,
bakom dagarna,
under tiderna
och mellan sidorna
kvar
blev bara
murstocken
och, spridda i snön,
klungor, myriader,
supernovor
av utslocknade
ord,
oförstörbara,
ej
återvinningsbara