Springer till rummet
men de är mörkt
du finns inte där
golvet går i tusen bitar
krafsar efter minnen

Krossar glas ,
förstör väggar
ser hålet i hjärtat bränner upp bilderna
inte ens minnena inombords
fick en chans att få vara kvar
paniken blir till skräckslagna skrik
de ekar helt ovetandes är du
om hur många andra som fått gå
när dom inte kan mätas med dig

Springer bort skriker så
rymdens atmosfär
hamnar ur bana
himlen spricker
stjärnor bryts itu
på knä en hjärttår som fälls
den krossas i universums rum
på mitten