Bakom den gröna dörren bor hon med sina spöken. Hon säger att de är fredligt sinnade och att hon trivs i deras sällskap. Det finns dom som inte tror henne men det bryr hon sig inte om. Spökena lämnar budskap i böckerna i den vita hyllan närmast balkongdörren. De ramlar ut och slås upp och i berättelserna hittar Maria sin inspiration till nya. Hon säger att hon alltid varit intresserad  av det mystiska och gåtfulla. Och hon ser och hör fenomen och ibland röster i all levande materia. Jag minns hur inlevelsefullt hon beskrev hur bäcken hade olika röster i sig. Hur skuggorna mellan träden kunde få liv och omformas om man slöt ögonen lite grann. Men nu är hon åldrad och sjuk och går inte längre ut. Mellan rummen vandrar hennes spöken och snart kanske hon också är en av dem som trivs där och blir kvar.