Gråter ut tycks
se människors lurande
leenden i nattens hjärta

Ton falska ord ges
ett blodrött hjärtesår
en önskan om kärlek

Rösten i terror klang
vänd mot himlen
ensam i natten
rinner tårarna för
nån kanske hör henne
i hjärtängslan darrar
kupar sina händer
mot ansiktet

Född i ljusglans
ur världens rymd
sökande efter ömhet
blev sexualiserad igen
dörren är bara på glänt
tycks vara långt bort
där bena inte bär

I tårskrik ber efter en
ängel med vaxljus att stråla
när en änglahand stryker
hennes rosigt tårande kinder