Något ljuvt uppenbarade sig på min vandring
på min tysta vandring genom buskar och snår
jag hade visst gått en aning vilse.

Så du.

Så du där och då mitt framför
kommen ur dina buskar och snår.

Jag faller.

Jag faller som en fura i murken gammal urskog.

Hörs det ?

Du fortsätter rakt emot mig, snavar, faller.

Vi faller om varann.

Äntligen så faller man.

Inte alla unt.