Året är 1948.
Den 14 maj bildas Israel som en judisk stat med syfte att skydda judar från förföljelse. Den nybildade staten ligger dock i det område som palestinierna ser som sitt land. Den 15 maj anfaller flera arabländer den nya staten.

Året är 1994.
Nobels fredspris delas broderligt mellan Yassir Arafat, Palestina, Shimon Peres, Israel och Yitzak Rabin, Israel för arbetet att möjliggöra en fredsprocess i Mellanöstern.

Året är 2023.
Inga spår syns av det broderskap som resulterade i det delade fredspriset mellan företrädarna för Palestina och Israel.

Återigen har diplomatin och dialogen, här liksom överallt på planeten, överröstats av vapenskrammel, bomber och granater. Återigen dödas och skadas oskyldiga i alla åldrar. Återigen bevisar mänskligheten att där intelligensen tar slut tar våldet vid.

Utveckling sker ständigt inom samtliga områden på alla kontinenter.
Det stora undantaget är konflikthantering.
Här syns ingen mänsklig utveckling. Här är metoderna urgamla och välbeprövade; maktmissbruk, ockupation, terror, etnisk rensning, förföljelse, världskrig, inbördeskrig, religionskrig, förintelse, plundringståg, folkmord med flera.

Århundrade efter århundrade sedan tidernas begynnelse har människor förnedrat, våldtagit och mördat. Metoderna har möjligtvis förfinats, men resultatet är detsamma i dag som för tusen år sedan; död, fysiskt lidande, psykiskt lidande, hat och hämnd.

Man kan fråga sig om den mänskliga historien hade varit lika krigisk om kvinnor och män haft mer jämlikt inflytande över besluten. Jämställdheten tar tid och under den tiden breder det globala gubbväldet ut sig med minimala chanser till alternativa konfliktlösningsmetoder.

Året är 2025.
De kvinnliga ledarna i Israel/Palestina har genom den ömsesidiga respektens och förståelsens väg skapat en gränsöverskridande anda som fått både stenkastare och granatkastare att besinna sig. Vapnen, såväl moderna som ålderstigna, har bytts ut mot dialog och eftertänksamhet. Hos de allra flesta gryr ett hopp om lugn och ro och långvarig grannsämja.

Det nydanande ledarskapet i Israel/Palestina har nominerats till Nobels fredspris för arbetet med att få Mellanösterns befolkning, oavsett religion och nationalitet, att behandla andra som man själv vill bli behandlad. Den gyllene regeln får därmed en renässans i samma område som den, enligt vissa källor, formulerades en gång.