Vintern gör entré redan i oktober med 40 centimeter snö under något dygn. Ett par månader senare slås köldrekord på många ställen i vårt avlånga land. I det värsta kallraset i Nikkaluokta når inte kvicksilvret många millimeter över termometerns bottenläge.
Som på beställning lägger minst en kärnkraftsreaktor av när den behöver vara som mest alert. Samtidigt får vindarna nog av den arktiska kylan och drar sig tillbaka i en vild strejk. Vattenkraften tycks tämligen kraftlös i de närapå bottenfrusna vattenvägarna norröver. Solen förmår inte alstra energi nog att tina alla frusna själar.
Det är då när ljus och värme efterfrågas som allra mest, just då när D-vitaminerna paketeras på apotea.se och dubbla underställ paketeras under mysbyxorna därhemma i pannlampans sken, det är då dagspriset på el får stora delar av nationen, åtminstone den del som bebos av vanligt folk, att på allvar fundera över marknadsekonomins vinstglufsande käftar.
Traditionellt brukar det svenska året delas in i fyra årstider med tre månader i varje på ett jämställt vis. Frågan är om inte detta är en ytterst förlegad bild.
En mer aktuell sådan följer nedan. Den är dock gjord utifrån en högst personlig uppfattning om tidens hårdnande och allt kyligare klimat, dessutom baserad på ett något grumligt minne och en grovt tillyxad prognos.
I en tid som kan beskrivas vara ur led beräknas sålunda vintern hålla i från oktober till mitten av april, för övrigt med en snörik påsk i månadsskiftet mars-april.
Våren välkomnar vi i april och vinkar vi adjö till i maj, den senare troligtvis snöfri. Sommaren tar genast över och exploderar i juni, men varar endast till början av juli, då förhösten ger sig tillkänna samtidigt som industrisemesterfirarna konkretiserar sina planer för årets längsta ledighet.
Höstens vackra vemod och färgprakt infaller under augusti och september och där stormar och slagregn uteblir kan lövträdens nakenhet undvikas en bit in i oktober, såvida inte ett hastigt och mindre lustigt snöfall bäddar in de guld- och bronsfärgade lövverken i ett vitt töcken.
Med all respekt för vinterbadare, snöskoteråkare, fjällturister, isfiskare, afterskientusiaster, Vasaloppets kämpar, gäster på ishotellet i Jukkasjärvi och alla som tycker barmark är av ondo eller åtminstone ett svårvallat vakuum mellan istiderna, nu är det dags att seriöst överväga att emigrera, att söka asyl annorstädes och i skuggan under palmbladen komplettera sitt curriculum vitae (cv) med erfarenheter från livet som klimatflykting.