Han tyckte det var kul när vi kom. Så sa han i alla fall med ny rullstol och smärtfri rygg. Det märktes tydligt att han var piggare än på länge.
Minuterna innan vi kom, hade hans fokus legat på Karl Fredrik på Österlen och alla växter.
Med traditionsenlig julkaka och nybryggt kaffe som lockbete fick vi honom att ta farväl av Karl Fredrik för en stund och resolut rulla in i det angränsande rummet där vi slog i och skar upp av det medhavda.
Han kom ihåg att hans mor brukade baka en liknande julkaka. Bären skulle bada i likör innan de blandades i degen. Det mindes han. Han tyckte årets julkaka var god. Särskilt berömde han saftigheten. Kunde det möjligtvis vara likörbadet som gjort kakan extra smakrik och lättsmält?
Det hade annars inte hänt något speciellt under juldagarna. Ingen bingo hade spelats. Inget uppträdande utifrån hade noterats. Någon tomte hade inte hälsat på. Inte vad han mindes i alla fall.
Men julkakan var god. Han mindes en liknande från förr. Och kaffet, så gott, men han tackade nej till påtår.
Han fick ett mjukt paket av oss. Det var en svart tröja. Han verkade gilla den.
Vi berättade om vår julresa med barn och barnbarn. Han lyssnade, nickade, log och verkade förstå. Vi visade bilder på barnbarnen. Han tittade en stund, sedan började blicken flacka och han återvände till kaffet och kakan.
Han tog en bit och berömde än en gång smaken. Den kändes bekant. Så plötsligt tittade han upp och undrade om hans morfar kommit tillbaka. Den efterfrågade lämnade jordelivet i början av 1960-talet.
I dag hade hemmets hyresgäster ätit köttbullar till lunch. Till kvällen skulle de serveras kalvsylta och rödbetssallad.
Menyerna sitter anslagna en bit från hissen på väggen utanför hans korridor. Vi brukar uppdatera oss om besöksdagens lunch och middag innan vi knackar på. Han blir så överraskad varje gång över vår kunskap. Han tycker vi kan allt. Vi kan läsa. Det är allt.
Efter en stund i tystnad när kaffet var urdrucket och den sista smulan av julkakan uppäten frågade han om jag gjort lumpen. När han hörde mitt jakande svar, skrattade han gott och sa att det visste han väl, eftersom vi gjorde lumpen tillsammans.
Enligt hans nuvarande tidsuppfattning kan olika generationer ha gjort lumpen tillsammans och en för länge sedan hädangången morfar vara på väg tillbaka.
Innan vi lämnade honom för den här gången ordnade vi en skål med chips inför kvällens fredagsmys.
Medan han återvände till Fredrik på Österlen och sina egna tankar, återvände vi till vår verklighet, än så länge utanför det särskilda boende, där verkligheten för många är en annan, där tid och rum får andra dimensioner, där ens barndom med nära och kära finns inom räckhåll i ett alldeles särskilt ömsint kretslopp.
Julkakan blev en succé. Den hade nog även hans morfar gillat, om han bara hade kommit tillbaka i tid till vårt fredagsfika.