havet öppnar och sluter
sig om
öppnar sluter
om dig

för sig med
små maneter
levande döda
de mittimellan

dimman krälar in
korna slickar den
ren i magarna

skjutningarna
hatet
blåser sakta
dimman
in i själen

mänskovarandet
öppnar sluter sig
vissa tider tungt

kylan kvällen in
vandringen vid Totnauberg;
de två i tystnad
som sten tyngre

vidden av att
vilja bli förstådd