I

Hon som är en ö

med fåglar i sitt hår

vilar i nattsjön,

drömmer om havet

Det stora havet!

Minns vågorna!

Minns stormen

som bjöd upp till dans

när världen var yngre

minns musiken

från de stora fartygens

karaokegolv

och sedan stiltjen

när mörkret föll

II

Hon är ön i sjön

mitt i vilda skogen

Hon klär sig i myrull

och doftar som porsen

och som mogna multer

på gröna gungande golv

Hon hör vinden sjunga

i våtmarkens torrakor

och det stora långt där borta

är ett annat liv

III

En annan tid

De öppna båtdäckens arenor

de våta kindernas regnland

när saxofonen blev en mistlur

på fartygets väg genom dimman

och det kanske fanns värme och ljus

i en annan människas famn

IV

Hur kom det sig

att kvinnan som var hon

steg ur havet när fartyget

stötte mot urberget

när det sjönk mot djupet

medan orkestern spelade

”Den vilda” med ”One more time”

och månen såg på

när allt tog slut

i tjockans grå timme

Hur blev hennes färd

på glamourens glitterskor

till denna stillhet

nära harsyran och rävsvansarna

mitt i månens tjärnblänke

mitt i det vilda

men så långt från Nanne Grönvall?

V

Hon vilar

Hon är ön

där asplöven rörs

när talgoxen andas

Hon är sina minnen

när gryningarna kommer

med ljus från rymden

och allt är på nytt

för rådjurskid och sileshår

Allt har sin tid

VI

Någonstans, långt borta

spelar orkestern vidare

för de som dansar

över discokulornas släta golv

och är för evigt unga

nere i djupet

i det stora havet

Det stora havet!