Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Del 3 av 3.


Den grå pojken




Det kunde jag inte avgöra innan försöket. Men jag har velat. Ända tills jag inte känt av veligheten längre. Det var inte förrän i förra veckan som försöket omsattes i praktiken. Jag gjorde en tågresa till Italien. Till Bologna. Till stadens universitet. Jag bokade in mig på ett snälltåg med längre stopp i Trondheim och Hamburg och fick en egen nattkupé med slaf, bord och lampa. Jag hade med min Rubik's kub, portabla CD-spelare och några pamfletter om destinationen, men mestadels iakttog jag landskapen utanför tågvagnen.

När jag skriver det här befinner jag mig vid en fönsterplats i den näst största restaurangen på campusområdet. Jag har till och från ätit en apelsininbakad fiskfilé, med stekt blomkål, chilibearnaise och lumaconi rigati-pasta. Till det fick jag en tomatsallad, en brödskiva, samt mineralvatten. Jag har också dristat mig till att ta ett steg ut i det sociala skenet, och tagit tillfället i akt att samtala med några studenter, en vaktmästare och en lektor här vid matsalsbordet. Ingen frågade mig om jag pluggar här. Vem vet om de tog mig för en utbytesstudent eller gästföreläsare. Vi pratade i alla fall om San Pellegrino-parken, restaurangmenyn och Norges nationalparker. En av studenterna skulle till sin morbrors födelsedagskalas efter skoldagen. De gick alla för en stund sedan. Jag har bara ett par klunkar kvar av mineralvattnet i glaset. Matsalen har glesnat ordentligt på folk. Lunchtimmarna håller på att avrundas. Jag vet inte vad jag ska göra resten av eftermiddagen och de följande dagarna här i Bologna. Kanske besöker jag någon lokal smedja för inspiration som jag kan ta med tillbaka till min egen ässja vid fjällstugan.

Nu blickar jag i skrivhäftet igen. Jag funderar åter på min inledande fråga. Jag letar bland ledtrådarna. Ville jag fortsätta komma ihåg saker? Är svaret en kombination av punkterna i listan? Och jag undrar också om det här besöket, den här färden, den här texten, blir en tillräckligt tydlig markör för mig, eller för någon annan, att minnas, i det här livets historia. Jag ska i alla fall ta ett foto med kameran på vad jag har skrivit och lämnar sedan pappret här.





Prosa (Kortnovell) av DavidM VIP
Läst 94 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2023-10-22 15:32



Bookmark and Share


  Kungskobran VIP
Ju mer man skriver vad man kommer ihåg desto mer kommer man i håg eller är det bara fantasin som spelar spratt
2023-10-24

  Kungskobran VIP
Ju mer man skriver vad man kommer ihåg desto mer kommer man i håg eller är det bara fantasin som spelar spratt
2023-10-24

  Kungskobran VIP
Ju mer man skriver vad man kommer ihåg desto mer kommer man i håg eller är det bara fantasin som spelar spratt
2023-10-24
  > Nästa text
< Föregående

DavidM
DavidM VIP