jag hade precis vaknat upp

när skymningen nu föll

och där utanför fönstret

spelade syrsorna sin kvällsserenad

stunden skalade nu av

alla onödiga lager i min existens

för att till sist avslöja sprickorna

i denna nu så väderbitna varelse

min hud hade blästrats

av hav och sand

och de mest oförsonliga stormar

hade ruskat om mitt inre

så de första regndropparna

som nu mötte pergolan

för att sedan slå ner på stenbordet

berörde mig knappast

för gradvis hade jag lämnat

mina sista fotspår där i sanden

och den förestående resan norrut

den leder mot en inte helt… självklar verklighet

Copyright © AndLou