Du är en möjlighet
för andra att öppna
upp sin dörr

Och vandra iväg ibland,
ifrån sin ensamhet när
de så finner det lämpligt

Vad hindrar dig?

Ändå sitter många,
hytter med näven

Och klagar in i sitt
inre

Att de blivit över
givna av sin Gud

Och ingen längre
bryr sig om dem


Men du som är en
möjlighet för andra
att öppna upp sin
dörr

Har alltid ett tillfället
att hälsa på dem som
egentligen

Är lika ensamma
som du själv

Utan att det stör
det allra minsta

När det så meningen
är,och det naturligt
faller sig att mötas

Även en kort stund
som medmänniskor

Där även"Tiggaren
från Lousa" befinner
sig med sin lägereld*

I era gemensamma
andetag utan att det
stör det allra minsta

Så vad hindrar dig
egentligen?

Därför att det alltid
är det lättaste mänsk
-liga Jante-draget

Att klaga på andra
än att behöva göra
någonting själv?


Så vad hindrar oss
alla andra att ta emot
varandra

Som egentligen bara
är en medmänniska

Vänligt längtande efter
ett vad-ställe att kunna
ta sig över-likt dig själv.



















*Hootenanny Singers:
'Omkring tiggaren från
Luosa'