Den dagen såg jag dig stå där helt ensam
även jag stod allena
fast på en helt annan sidan av livet

jag frågade dig
om du ville vara ensam... eller kanske tvåsam 

jag minns hur den lätta brisen virvlade runt i ditt hår
och din mun och dina röda läppar formade
ett synbart men knappt hörbart... ja gärna

våra händer nuddade plötsligt varandras
där i vår så märkliga konversation… helt utan ord

men just där och då fanns bra den stunden
där fanns bara du och jag
och inget annat i hela världen spelade någon roll

och vi kom heller inte att bry oss
fram tills omständigheterna åter… tvingade oss

så när vi då lämnade vår gemensamma ensamhet
och regnet lite hjälpligt
lyckades med att dölja tårarna på våra kinder

för ödet det ville oss något annat
den dagen då vi slutade att vara ensamma… tillsammans

Copyright © AndLou