Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vad ska du med till idealiserande till ?




Under 45 års yrkesliv
i lyssnandets tjänst
har kanske 1 % av patienterna hävdat
att barndomen var skit.

Ändå har de behövt hjälp med att växa.

Jag har undrat över om de ljugit
eller om vi har haft olika uppfattningar
om vad "barndom" innebär
och om vad bra och dålig barndom
bär på för skillnader.

Jag vet inte.

Jag är lycklig
för jag vet inte.

Kanske trodde jag mig veta en gång.

Nu är jag snart riktigt säker på
att jag vet tamejfan inte ett dugg.

Drömmen påminner mig dock till och från
om att jag alltid velat flyga
framför mina föräldrar.

Och göra looping.

The loop.

Jag är nog en av de dumma jävlarna
som inte fattat
hur bra jag hade det.


Fri vers (Fri form) av Gunnar Hilén VIP
Läst 70 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2023-11-02 18:16



Bookmark and Share

  Gunnar Hilén VIP
Den där procenten är den procent som genast sagt, kanske redan vid första mötet, att de haft det jobbigt eller för jävligt. Så småningom när nån form av tillit till psykologen vuxit fram har man kunnat berätta mer sanningsenligt.

Idealisering är ju en snygg form av lögn.

Tillit är a och o i terapin.
2023-11-03

  Åsa Henriksson VIP
Ligger mycket i att vi har olika uppfattningar om vad bra och dålig barndom är. Och även hur vi reagerar och bearbetar trauman som våld och sexuella övergrepp. En del förtränger och lyckas hålla det onda borta, åtminstone fram tills dödsbädden. Då blir det jääävligt jobbigt! Bevittnade ett sådant "uppvaknande" på ett äldreboende där jag jobbade. En veckas helvete, innan döden befriade.
En del har det ständigt närvarande, medvetandegjort, men är likafullt oförmögna att bli harmoniska.

Barndomen ägde rum en gång, bra som dålig, och lever vidare i våra hjärnor. Omtolkas och färgas av det vuxna livets händelser.

Intressant jobb du har! Hade själv planer på att studera till psykolog en gång, att få hjälpa andra till större mognad. Nu försöker jag hjälpa mig själv. Går sådär. Fast de opsykologiska psykologerna jag träffat har inte heller lyckats bota min ångest. Det är nog meningen att jag ska ha den, må tjyvtjockt och publicera svarta dikter på poeter.se.
2023-11-02

    ej medlem längre
Äh jag kan inte släppa den där "statistiken" även om jag förstår att det är en höftning. Men... Verkligen? En procent-isch? Min barndom var skit närapå rakt av, men den var ändå ganska normal och jag har jämt tänkt att LÄTT 20% av befolkningen haft det tio resor värre. Och då borde ju i urvalet av de som dessutom tar sig till psykolog landa i att typ 60% haft det värre. I alla fall 40%... Men bara ~1% klassar sin barndom som dålig?? Jag förstår inte. Då måste människor acceptera fruktansvärda förhållanden som bra barndom. För vadå... att mormor som var snäll hälsade på ibland?

Eller ja, det analytiska svaret är väl för att idealisering är lättare att leva med än smärtan i sanningen (det är ju inte toppen att erkänna att de första 20 åren var så värdo att de gott kunde ha hoppats över), men det behöver jag inte berätta för en psykolog. Jag tänker bara högt :) Jaja, här spann jag loss...
2023-11-02

    ej medlem längre
Jag tycker mycket om den här texten. Jag vet inte varför. För dess blottläggande mänsklighet? Av en toppenbra människa. Som jag lovar att inte idealisera.
2023-11-02
  > Nästa text
< Föregående

Gunnar Hilén
Gunnar Hilén VIP