Hon minns när hon var själv
i världen när dom inre
demonerna rev av henne dom
sista bitarna av lyckan
deras skratt ekade mot
hennes ångestskrik

Hennes änglar krigar mot demonerna
när änglar krigar med svärd
använder demonerna terror bomber
av alla svek alla krossade bitar
dom tryckte upp pålar genom hjärtat

Du skrek
gjorde din närvaro känd
blåste bort dom som en tunn
hinna av gamla minnen
hon fick kolla två gånger
för att se att en svart dimma
i regnpiskor aldrig funnits

Bar henne som om
du hittat en sällsynt
änglaprinsessa med
frostigt vita vingar så
vackra men så många
brutna bitar borta

För vet du ?
när du lyfter henne
finner hon sig en glimt av ett leende
när alla andra som inte är du
målar dit ett i pastell eller
ett så svagt att hennes bagage
kör över de

Vet du att du får henne se världen
ovanför igen där himmelns rymd
bara visar din trygga hand som
stryker ansiktet
din röst hemsöker
håller om hennes hjärta
fastän de är en annan han
som håller om henne

att du börjat förstå vart
gömstället är
där hon gömt själs magin
den hon aldrig vill någon
skulle hitta igen

Vet du att de är din röst
din trygga energi som
rinner igenom hennes tankar
skrikandes när hon
kramar han som inte är du?