Jag blockerar ljudet med läpparna, drar tunga intensiva andetag tills jag får hjärtstopp, jagar en viss känsla när jag lever upp i dessa filosofiska stunder, ögonen klistrar fast sig på allt och inget, världen tappas bort I mitt inre och jag finns inte mer, som om jag sjunkit till jordens mitt och aldrig återkommit till ytan igen. 

Jag kräver lukten av dina andetag. Ditt halv leende drar mit till kanten på galen. Du förgyller mitt sinne med dina ord. Beröring som ingen annan jag upplevt forserar runt om mig. 

Ljuset i dina glänsande ögon väcker mig tillbaka till verkligheten när du kallar på mig, räcker ut din hand och säger, vi tar oss en liten dans. Tiden glider fram problemfritt med dig, ingenting känns fel, jag får mogna likt en kärna i ett skal tills jag är redo att öppna upp mig. Verkligheten känns verklig med dig.