... kvar någonstans
i denna vår samtida värld?

Vet att det kan vara svårt
att vidmakthålla sin tro
på att människan i grunden är god ...

... Speciellt som jag mött så många fler
goda människor lite överallt på vår jord
under alla tänkbara och otänkbara 
omständigheter på min livslånga färd ...

Jag tror inte människan
vare sig är ond eller god
till sin grundläggande natur ...

Men jag är övertygad om
att när någon man tycker om
påminner en om
allt det som är gott och bra
som man inom sig har ...

... och att det är just det
som får dem att trots allt det andra
välja att likväl stanna kvar ...

Det är i dessa stunder 
det goda stärks
och börjar gro
växa och slå rot  ...

Men visst kan det stundom vara svårt
att fortsätta tro på
att människan i grunden är god ...

... eller vill vara god ...

Likväl jag för min sinnesfrid
väljer att tro
på att människan också kan vara god ...

- Men jag tror det krävs rätt stort mod
för att verkligen förkasta alla tvivel
och för att våga att välja att fortsätta tro ...

Jämväl känns det rätt givet
att det blir rätt tomt och meningslöst i livet
om man förlorar sin tro
och låter misstron fylla upp det tomrum
som uppstår när hoppet blir övergivet ...