Det tokiga i att söka psykisk hjälp
hos en psykolog är ju
att den inte vet nåt
om just Dig.
Psykologen är bara expert
i största allmänhet
på vad en människa behöver
för att kunna växa.

Det kloka borde vara att gå till dem
som hjälpt till att trasa sönder Dig.

Men å andra sidan bör man aldrig
gå tillbaka
till brottsplatsen
så länge förövarna
är sig lika.

Det blir bara gråt och skrik.

Det goda i att gå till en psykolog
är att man slipper den andres
gråt och skrik,
att man får tid på sig
att känna efter.
Kunna börja tänka egna tankar
om vem man är och inte är.
Det tar tid och det kostar pengar.

Ta ett lån om du har möjlighet.
Lämna bilen och semestern och annan lyx.
Låt dig själv vara det viktigaste.
Kolla om du har en försäkring som kan
hjälpa till med kostnaderna !
Tro inte du hittar dig själv med
fem timmar kbt om hela barndomen
gick åt helvete !

När du börjar hämta dig brukar alltid frågan
huruvida en konfrontation vore på plats.
Ett möte face to face med de ansvariga.

Grejen är att du nu som vuxen
själv har ansvaret för din identitet
och den har inte de anhöriga nåt mer
med att göra.
Att lägga tillbaka skulden
lönar sig högst sällan.
Har man en gång mötts av dålig empati
är risken stor att det så förblir.
Hämnd funkar inte.
Då slår du blott dig själv på käften
igen. Med ny skuld.

Att hitta sorgen efter ilskan är bra.
Det är överlägset den bästa vägen.
Du blir kanske aldrig lycklig
men du har blivit lite klokare
och sett att de var DOM
som hade bristen med sig från
sina uppväxter.

Kärlek är en stafett.

Liksom olyckan.

Låt aldrig mer någon annan försöka bestämma
över vem du ska vara !

Gott Nytt År !