Bläcket ur pennan flödade där 
i en stjärnklar och kall januarinatt
ett bläck sprunget ur brunnar
så ofantligt mörka och djupa

ja ett bläck som nu obevekligt 
sögs in i pergamentets fibrer
skapat i en ändlös strid ström
av känslor tankar och minnen

mörkret runt honom var påtagligt
och lika påtaglig var hans ångest 
ett mått på otaliga misstag
som gömts i det undermedvetna

han visste att varje stavelse
som formades denna mörka vinternatt
var ett av alla minnen
som nu lämnade hans inre

bläcket där på pergamentet
hade ännu inte hunnit att torka
och han kände hur tårarna
fortsatte att falla nedför kinderna

men just där i denna stund
kändes en välsignelse honom given
för plötsligt formades nu svaren
som han så länge sökt

han blickade åter ut i natten
in mot den mörka skogen
han tyckte sig nu kunna se
sin egen historias slutliga sorti

så bara några timmar kvar nu
till begynnelsen av något nytt
att en ny framtid skulle finnas där
i det allra första morgonljuset

Copyright © AndLou