... innebörden
och det verkliga värdet
av det du ser 
och det du får ...

Förstår
att det du får
inte alltid
men vanligen är
vare sig mer eller mindre
än den förväntade skörden
av det du själv i från dig ger
och därmed defakto sår ...

Skörden av de frön
du tidigare sått ...

Att dessa frön
må emanera från
det som i ditt eget liv
tidigare har förevarit
är kanske inte någon ursäkt
om än det är en förklaring
till hur du själv på världen ser ...

... Vilket i sin tur
påverkar vad du själv i från dig ger
såväl med avseende på
till vem
som
var, när och hur ...

Det som gör det så svårt
att förstå
är att vi inte vill 
vare sig se eller förstå
vår egna natur ...

Den natur
som gör oss så mänskliga
men som samtidigt får
oss att medvetet
eller omedvetet glömma
och djupt inom oss undangömma 
det obevekligt obekväma 
jämväl obestridliga faktum
att vi i den biologiska ordningen
sorterar under kategorin Djur ...

Ett djur följer sin natur
där instinkten styr så starkt
att de sällan eller aldrig någonsin
bryter mot det fundamentala
naturligt formade regelverk
vilket gäller för deras arts överlevnad
inte blott bara här och nu
utan så ock över tiden ...

Människan är blott 
bara ännu en art
i toppen av näringskedjan
vilken äger förmågan
och har förutsättningarna
för att påverka och avgöra
vilka underordnade arter 
som får möjlighet att överleva striden ...

Men förr eller senare
tvingas även vi att förstå
att vår egen fortlevnad
såväl här och nu
som över tiden
är och föblir 
beroende av 
vad vi ifrån oss ger
och vilka frön vi väljer att så  ...

Ej att förglömma är
att de skördar
vi i framtiden kommer att få
är direkt beroende av
vad vi här och nu
ger i från oss
och vilka frön vi nu sår ...

Inte enbart utifrån människan 
som en art i näringskedjan
och mänskligheten som helhet
utan utifrån 
oss var och en
som enskild individ ...

Därför är det för mig så väsentligt
att finna dig som är ämnad för mig
och att få ge all den kärlek jag bär
inom mig till dig ...

... och att du så ock vill och ger
all den kärlek du inom dig bär till mig ...

Ty det är denna kärlek 
som skänker mig
kraft,
inspiration,
livsvilja och livsenergi ...

De förutsättningar jag behöver
för att fullt ut kunna bidra med
det som jag som individ
kan bidra med
för såväl min egen
som min älskades
jämväl som för vår familjs
framtida fortlevnad ...

Något som jag ser som
en absolut grundläggande förutsättning
för att jag ens ska kunna 
låta mig själv tänka tanken på
att ställa krav eller ha förväntningar på
vad mänskligheten i övrigt 
bidrar med och vad vi sammantaget
väljer att för våra framtida behov så ...

Men vi kan inte någonsin
förvänta oss att vi av 
just den vi ger av oss själva till
någonting tillbaka självklart får ...

... Om än vi med säkerhet
kan vara förvissade om
att om vi ingenting ger av oss själva
vi heller ingenting alls tillbaka får ...