tystnaden är ohörbar
den grusiga vägen där du halkade är full av sökande
en kollega viskade om dom tomma rummen med tjocka väggar av meditation
hon ser lycklig ut när hon berättar bara i detta bombsäkra fäste är hon trygg

lokalradion dämpar känslan av tinnitus och en man skär av sig örat vi stänger av våra hörapparater vid köksbordet

vägen till santiago de compostela går förbi gårdstallen och dom tysta och plågade vilar i sina minnen
jag ser min kollega som vandrar förbi och jag ser bilder av förtorkad frukt svartvita jag rensar mitt växthus från torra löv och druvor
detta är en bra dag