Poesin låter sig alltid
nästlas in i andras för
-hållanden

Var sig den klassificeras
som äkta eller oäkta

När den väl blivit inläst

Lever den via läsaren
som ett utomäktenskap
-ligt eller äkta barn

Inuti en hjärna med
långtids-verkan eller
endast som en kort förbi
fladdrade minnes-bild

Utan att skrivaren längre
Har någon kontroll över
de utgivet skrivna orden

Likt ett verksamt läke
-medel eller bara som
ett simpelt placebo
-substitut



Där märkvärdigt nog
Skaldade poesi-ord än
kan hålla sig kvar och
överleva seklers tids
-begränsningar som

"Säv,säv susa,våg,våg
slå, i sägen mig vart
Ingalill den unga
månde gå. ..

Då en kallhamrad AI
-maskin kan försöka
att logiskt det förklara

Men aldrig mänskligt
det förstå,eller känslo
-mässigt det be-gripa?