Naturen här är så överväldigande
och så oerhört storslagen
i hela denna sin
oändligt vackra uppenbarelse
nu står jag då här och betraktar
all denna skönhet
detta havslandskap berör mig
alltid lika djupt i själen

alla tårar som i detta ögonblick
faller nedför mina kinder
är en kärleksförklaring till detta
så överväldigande vackra
sanden molnen måsarna
och den så oändliga Atlanten
upplevs i nuet som en
ännu våt akvarell av Lars Lerin

dessa mörka moln som nu glider
tyst över himlavalvet
och över detta mina egna
ändå uppnåeliga drömmars land
ja hela upplevelsen och alla
inre stora känslostormar
drabbar mig nu som en
av mästarna skapad ödessymfoni

min egen helt frivilligt påtagna
isolering här vid havet
denna saga närmar sig nu
ett på många sätt bittert slut
för havet stranden molnen
och min lilla stuga
är ett himmelrike på denna
annars så bedrövliga jord  

denna plats som länge
har skapat lärt och närt mig
en på så många sätt obetalbar
filosofisk kunskap
kunskapen om att aldrig mer
sträva upp bland molnen
innan jag själv på nytt
har lärt mig att flyga... och att leva

Copyright © AndLou