... var jag medlem i
en kort period i mitt liv ...

Efter några månader
kom jag till insikt om, 
efter att fått lära känna
vilka öden som
de andra själarna
och deras kärl bränna ...

... att dessa individer
och deras aktuella situation
utifrån min egen
i det närmaste var
den återstående sista önskan
jag då ännu hade kvar ...

... Det gjorde rätt ont
att höra och se
dem berätta om 
hur de mådde
och vilka
jobbiga processer
de hade fått gå igenom
och hur de planerade
för sina kommande rehabilitering ...

När de lärde känna mig
och fick veta en tiondel
om ens det
vad avser det som hänt mig ...

... uttryckte flera av dem spontant
att i jämförelse med mig
var deras situation en lyxtillvaro
och att de kände sig friskare
än på mycket, mycket lång tid
bara genom att höra
vad som hänt mig
hur jag mådde
och vad som varit
men ännu då 
allt jämt var ...

Då hade jag ännu 
fem år kvar
tills cancern drabbade mig ...

Jag lämnade föreningen
efter ett år
då jag inte orkade med
att med min närvaro där
störa deras gemensamma
sorgbearbetning
över sina egna situationer ...

Ty min envishet
och min styrka
att fortsätta kämpa
och behålla min tro
på framtiden
och att godhet
ännu i de flestas hjärtan bor ...

... trots att min 
hälso-dimension
var ljusår ifrån
den de befann sig i
i deras aktuella situation ...

Flera av medlemmarna
hade fått sjukhusvård
och några fått besked
om att om de inte ändrade sina liv
så skulle de inte leva alltför många år
och deras livslängd väsentligen kortas ned ...

Själv hade jag redan ett par år 
innan jag blev medlem
varit flera gånger över gränsen
mellan liv och död ...

... men återvänt ...

... Och nu när åren gått
cancern övervunnits
mot alla odds
och framtiden 
ligger framför mig
och väntar oskriven ...

Känns det där med Utbrändhet
för min egen del
som ett kapitel i mitt liv
jag missade helt
eftersom jag passerade
det stadiet så många gånger
på vägen 
långt innan jag ens visste
att det fanns en förening för Utbrända  ...

Idag vet jag mer
om vad jag behöver
för att få fortsätta
avnjuta livet
och alla de möjligheter
som tillvaron oss alla erbjuder ...

... Möjligheter 
av alla de slag ...

Många anpassade
till vår aktuella situation
men ännu fler
vars realistiska sannolikhet
att vi dem någonsin
ska kunna ta vara på ...

... är i det närmaste noll ...

Men allt jag gått igenom
och med de erfarenheter 
jag har från tidigare
väsentligen bättre perioder i mitt liv ...

... har lärt mig och fått mig att inse
att det enda som begränsar
mina möjligheter att kunna
mig själv få unna
att även de mest osannolika
möjligheterna kunna få ta vara på ...

... är de begränsningar 
jag själv sätter upp för mig själv
inom mig själv ...

Jag har gått igenom
och erfarit
de värsta mardrömmar 
du någonsin kan föreställa dig
och överlevt ...

Men jag har också lärt mig
att det kan bli värre
om jag inte tar vara på
de möjligheter livet bjuder mig ...

... Likväl det kan bli värre oavsett ...

Men eftersom 
vissa saker som händer i livet
är sådant jag inte kan påverka själv
- Inte fullt ut -
kan jag intet annat göra 
än att acceptera 
att det finns saker 
som kan inträffa
vilka jag inte kan planera ...

Därför prioriterar jag kärleken
och mina älskade nära och kära ...

Och ser till att ta vara på 
varje liten stund av relativ friskhet
som livet mig bjuder på ...

Samtidigt som jag vet
att allt jag vill och drömmer om
kan bli och kommer att bli verklighet
men att vägen för att uppnå det jag vill
är lite längre nu
än vad den var förut ...

En sista sak jag lärt mig
och kommit till insikt om är
någonting jag avslutningsvis
vill förmedla till dig
som läser det här ...

- Smärta är relativ
och synnerligen subjektiv
liksom sjukdom
jämväl varje form av ohälsa
men så ock sorg ...

... Det är ingen tävling
som pågår
där det handlar om vem
som har mest ont
är mest sjuk
har störst sorg
och så vidare ...

Hur du upplever din situation
och hur du mår
är någonting 
som ingen annan än du själv
kan avgöra och eller bestämma över ...

Men en grej som hjälpt mig
är en bok om sorgbearbetning
som jag fick vid ett seminarium
när jag var med i de Utbrändas förening.
Det är en självhandledning
som jag tycker att de allra flesta borde
ha hemma i bokhyllan
oavsett situation i livet ...

Sorg är så innerligen mycket mer
än blott att förlora någon man bryr sig om
som dött av sjukdom, olycka eller annan anledning ...

En annan sak jag lärde mig 
under min tid i de Utbrändas förening var
några uttryck som en liten grupp
medlemmar valt att som sitt synsätt ha ...

- Vi är inte sjuka i egentlig mening
vi befinner oss i en period mellan perioder av friskhet ...

och

- Glöm inte någonsin att ta vara på
varje liten stund av relativ friskhet du får uppleva ...

Tror mina läsare känner igen
dessa synsätt 
från en del av mina textflöden här ...

... Har dock skapat mig
en egen relation till dem
och därför kanske de uttrycks
lite annorlunda när de
av mig förmedlade är ...

- Om du läst alla mina texter
som finns i mina arkiv här på poeter.se
så är sannolikheten lite större för
att du därför har en viss förståelse för
varför jag svartmålande dystopiker
vilka vägrar förmedla någon framtidstro
eller ens ett uns av hopp,
inte har så stort medkännande för ...

Jag ställer upp för mina vänner
och de människor i min närhet 
jag känner, bryr mig om och tycker om ...
Men ställer även upp för andra
som korsar den väg jag genom livet vandrar ...

- Men om den jag ställer upp för
själv inte vill och eller väljer
att utnyttja mig 
och eller låter mig få skit 
som tack för att jag ställt upp ...

... Då ställer jag inte upp mer!

- Det är inte så att jag någon överger ...

... Det är de själva som sig själva överger ...

- Jag är ingen terapeutisk soptunna!

- Jag är heller ej någon som ställer upp
som åskadare/publik för 
den som ständigt söker uppmärksamhet
genom att i tid och otid 
missbruka nödrop och krislägen ...

- Det viktigaste jag lärt mig 
under de senaste 13 åren av mitt liv
är dock

... Att inte någonsin mer i mitt liv
låta någon få prioritet i mitt liv
som själv ser mig mest som en 
option och eller möjlighet ...

- Ty om jag inte är rädd om mig själv
och ser till att få det jag själv behöver
så sviker jag inte bara mig själv
och dem som bryr sig om och älskar mig ...

... utan då finns det snart inget kvar av mig
och vilken nytta gör jag då för världens behövande?

Jag älskar livet!
Jag älskar mina barn!
Jag älskar den dig som är ämnad för mig
och önskar blott bara att du snart kommer till mig!
Jag älskar och eller tycker om och bryr mig om 
mina nära och kära, vänner och en hel del 
flera andra som jag känner ...

Jag tar dock inte någonsin 
vare sig livet i allmänhet
eller kärleken i synnerhet
för givet!

Och jag är övertygad om
och tror helt och fullt på
att livet och tillvaron 
så som Universum 
relaterat dem
tillsammans 
och var för sig
för mig ...

... har såväl
makten som gåvan
att mena mig väl ...

Att utifrån dessa slutrader
tvivla om varför jag 
valt att följa de tre fundamentala 
grundlagarna i Universum i mitt liv
är någonting jag har svårt att förstå
utifrån mitt perspektiv ...

Ty 
Den enda lagen
Lagen om Tre
och
Mevetenheten och sökandet
efter mer kunskap om Kraften ...

... är egentligen tillräckliga i sig
om vi verkligen vill förstå dem
och tror på deras relevans för
våra liv och vår framtid ...

Allt det andra som fyller 
våra Bibliotek, Unversitet
och övriga institutioner ...
 
... vilket gör anspråk på
att ge oss underlag för
vad vi får och inte får ...

Det är intet annat än specifikationer ...