Inge Schiöler stiger ut från salen och ser ultramarint och smaragdgrönt ser på sina kladdiga händer
jävlarna finns bara på natten på dagen ligger ångesten i en målarlåda
ett barn öppnar tomma kartonger fyller dom tomma kartongerna med dom vuxnas ansikten
en balkong är full av kartonger bakom barnet städar en kvinna och en man ett ultramarint hav en smaragdgrön himmel berg knotiga som ansikten
jag är en betongmänniska jag ser på mina händer i den tunga luften hänger trasor i alla färger lekande undanglidande alla försök till förverkligande