Så märkligt förvirrande är tankarna
i den stund som själen paniskt brinner
så som likt timglasets vita sand
ser han nu hur tiden den försvinner

på hans så märkligt mödosamma väg
så oerhört tunga är nu stegen
och alla orden som blev allt för hårda
men de bekräftade också regeln

det fanns så många svåra beslut
där på livets egendomliga scen
ibland en melankolisk mörk teater
mitt i tragikens helt bistra sken

hans egna psykologiska metaforer
till andras hjärnor han gärna sprider
men allt blir till ett självförvållat trauma
från alla bittert förlorade strider

det fanns många löften som var givna
men de flesta av dem oftast bröts
när så många av orden blev till lögner
då även alla sanningar försköts

nej där mitt i livets sammelsurium
fanns aldrig några enkla svar
så nu när hans hopp till sist har falnat
vad har han då egentligen kvar

men han fortsätter att famla framåt
denne tämligen tragiska gestalt
han som i livets så lättsinniga lek
nu till sist förlorat… nästan allt

Copyright © AndLou