därute är enuiternas hav valstjärtar bland stjärnor av snö
ett puder faller på vandrarnas nackar och lindarna är fulla av vita fågelvingar
härinne klättrar dom bruna husen därute ligger enuiternas hus
jag är en cementmänniska en grå människa med en grå kaffekopp nu faller dagen över slokande hyacinter det fyrkantiga ögat registrerar dom vita fläckarna
i natt ger sig enuiterna i väg i natt vandrar jag över ren vit snö över till andra sidan